September 2023

Kompositören Johann Strauss den yngre (1825-1899) skapade musiken till sjutton originalscenverk, det första 1871, Alt- und Neu-Wien, och det sista 1897, Die Göttin der Vernunft. Härutöver finns ett antal scenverk som inte är original i vilka musik av Strauss har använts. Det mest kända av dessa torde vara operetten Wiener Blut – Wienerblod. Musiken sammanställdes av Adolf Müller Junior, kapellmästare vid Theater an der Wien, under visst överinseende av Strauss fram till dennes bortgång den 3 juni 1899. Müller använde i Wiener Blut delar av dryga trettiotalet kompositioner av Strauss från 1840-talet och framåt. Den inte alldeles enkla uppgiften att sätta texter till musiken anförtroddes de rutinerade Victor Léon (egentligen Victor Hirschfeld) och Leo Stein (egentligen Leo Rosenstein).

Wiener Blut, med handlingen förlagd till 1815 års Wienkongress, uruppfördes den 26 (enligt vissa uppgifter den 25) oktober 1899 på Carltheater i Wien. Någon framgång blev inte operetten i denna första iscensättning. Den kom först 1905 i och med en nyuppsättning på Theater an der Wien i Wien. Operetten har sedan dess haft en bestående plats på spelplanerna i musikteatervärlden.

Den första svenska uppsättningen av Wienerblod spelades på den av Albert Ranft ledda Vasateatern i Stockholm år 1902 med bland andra Edla Hamberg, Emma Meissner och Inga Berentz i några av rollerna. Första gången författaren av dessa rader kom att stifta bekantskap med, och i någon mån bidrog till, en iscensättning av Wienerblod var hösten 1981 då Stockholms Operettensemble satte upp den på Jarlateatern i Stockholm för att sedan också spela operetten på en omfattande turné runt om i Sverige. I Operettensemblens regi återkom Wienerblod på Jarlateatern och på turné säsongen 1990/1991, då också på Jönköpings Teater. Medverkande i denna uppsättning var bland andra Eva Magnusson och Ann-Charlotte Björling som växelvis exekverade Pepi Pleininger. (På bilden till höger Björling och Magnusson längst ner till vänster.)

För det första den ärlighet, uppriktighet och respekt för musikteaterformen som karaktäriserar uppsättningen. Ett lustspel i livsglädjens tecken där mänskliga relationer, styrkor och svagheter har huvudrollen varligt hanterade både i författarskap och framförande. För författarskapet och den nya textbearbetningen står den från Köping bördiga men i Österrike uppvuxna, utbildade och tidigare verksamma Annika Veith som också regisserat operetten.

För det andra ett fullfjädrat framförande av artister som klarade den svåraste musikteaterformen av alla där kombinationen av sång, tal, dans och en god portion scennärvaro och komisk talang skall behärskas.

För det tredje. Maestro Christian Pollack, dirigentauktoritet och Strauss-kännare från Wien, som med fast och engagerande hand ledde orkester och sångsolister i rätta tempon och nyanseringar till musikaliska och sångliga höjder i den Straussiska musikens vackra universum.

För det femte. Teatern, Jönköpings Teater, invigd 1904 fem år efter Wienerblods uruppförande i Wien. En teater med den storlek och intima atmosfär som med sin inramning gör operettupplevelsen till något mycket angenämt.

Sammanfattningsvis en i alla avseenden förnämlig produktion och kanske skall det visa sig en milstolpe i återupprättandet och vidareutvecklingen av den konstnärligt äkta svenska operettraditionen. I den utvecklingen emotses med stora förväntningar Vätteroperettens nästa uppsättning som är Emmerich Kálmáns Csárdásfurstinnan.